- Project Runeberg -  Komedi! /
335

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^335

knän vilja bedja en hvar att ej störa min frid och
min lycka i detta hus. Er mor behöfver mig! Nu
mer än någonsin. Och jag hoppas till Gud, att hon
hellre låter sig vårdas af mig än af en främling! —
Barmhertige Gud, Hans, tanken att någonsin behöfva
skiljas härifrån är förfärlig.»

»Det beror på, under hvilka förhållanden.» Hans
röst klingade vek och beslöjad, sedan gick han hastigt
vidare och fortfor i en alldeles förändrad ton: »Då
jag icke fick någon underrättelse af er om min mors
helsotillstånd, var jag alldeles lugn, och har inte
blif-vit litet förskräckt nu, när jag finner henne så sjuk
och klen. Har hon först under de sista dagarna
blif-vit hes och svag?»

Full af fasa stirrade Aglaé på honom: »Ni har
inte fått några underrättelser från mig? Ni har inte
erhållit mina båda bref?»

Äfven han förskräcktes: »Två bref? Ni har
skrif-vit till mig? Gud i himlen, jag har inte fått en rad.»

»Och jag har inte fått något svar. Min stora
ångest nödgade mig slutligen att be er far skicka
efter er.»

Han kramade krampaktigt sin hatt. »Genom hvem
skickade ni bort dessa bref?»

»Jag följde ert råd att inte låta er mor få några
misstankar och lade inte brefven i postväskan, utan
gaf dem åt mjölkpojken, att han skulle lägga dem i
lådan.»

»Vänta ett ögonblick, Aglaé! — Jag är genast
tillbaka! Jag måste fråga pojken, hvad han gjort af
brefven.»

Han rusade bort. Efter en temligen lång stund
återvände han bestört till Aglaé och arrendatorn med
de båda öppna brefven i handen. »Naturligtvis har
den otrohgt dumma pojken kastat dem i vagnslådan i
den tron, att adressaten sjelf skulle hemta dem der, hans
vishet har inte en aning om, att det fins något, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free