Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^341
verkligen lärt tillräckligt för att kunna åtaga dig ett
sådant vågstycke. Aglae — kära Aglaeli) Med en
hjälplös blick vände han sig till den unga frun: »Ni
är klokare i sådana saker än jag, har ni förtroende
till Hans? Tror ni, att han kan åstadkomma ett sådant
storverk ?»
Den tillfrågade kom långsamt närmare. Hennes
blick föll på Hans och strålade af stolt, modig
hänförelse. Hon räckte honom sin hand med en hård
tryckning.
»Derpå kan jag blott gifva ett svar», hviskade
hon, »vore jag den sjuka och skulle bestämma mig,
så skulle jag tillitsfullt anförtro mig åt denne mästares
hand, liksom ett barn tror på sin fars trofasta hjälp.»
»Aglae!» Hans drog upprörd hennes hand till
sina läppar: »Gud välsigne er för detta ord, det
stärker min tro på mig sjelf och skall i det allvarliga
ögonblicket blifva till välsignelse för mig.»
Arrendatorn andades djupt, som om en befriande
tillförsigt kommit öfver honom. Han grep krampaktigt
tag i sin sons händer: »Hans — Hans! Om du
det kunde göra . . .!» Hans ord läto nästan som ett
skri. »Gud i himlen, jag har inte förtjent det
af dig!^)
Den unga professorn stirrade rakt fram på den
gamla, urblekta bilden af den barmhertige samariten,
som hängde på väggen under det lilla krusifixet. Guds
hand delade molnen, och den Eviges öga bhckade ned
på honom, som modigt förbarmade sig öfver olyckan.
Skulle hela hans arbete, hans årslånga försakelser
och strider hafva varit förgäfves! Kärleken till
modern hade varit den väldiga drifkraft, hvilken, så länge
han kunde minnas, hade sporrat honom att bli en
klok, skicklig läkare för att den dyra inte skulle få
dö hjälplös, som mormodern gjort. Det, som alltid
föresväfvat honom blott som en ängslig dröm, hade
plötsligt blifvit en förfärlig sanning, hade kommit som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
