- Project Runeberg -  Komedi! /
358

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugutredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^358

då blir den konstlade minen naturlig — vare sig till
godt eller ondt.

Och i Aglaes ansigte står det med rörande
mildhet och godhet skrifvet, att hon af hela sitt hjärta
gjort allt, hvad hon verkat.

Hans tycker sig i detta ansigte vilja forska efter
den forna Aglae. Inte ett drag från förr — en hård,
tung, men ändå helig fadershand tyckes hafva strukit
öfver detta sköna ansigte för att derifrån utplåna allt,
som förr i verldens afgudatjenst befläckat det samma.

Och hans blick flyger vidare öfver hennes späda
barnagestalt, som ändå så tappert och energiskt på
den törniga stigen gått fram till målet. Det ligger
ingenting svagt eller vekligt i dessa lemmar; till och
med nu efter sista tidens ansträngande och svåra
sjukvård visa de kraft och spänstighet. Och de små
händerna, som fordom sysslolösa legat i hennes knä,
snö-hvita och gnistrande af diamanter — Hans
förskräc-kes och stirrar nästan skrämd på dessa händer —
Gud i himlen, så de se ut! Skrofliga, röda och hårda
af arbete, genom det myckna handterandet af is och
isvatten spruckna och uppsvälda. Stackars,
misshandlade små händer, värre tilltygade än en tjenarinnas.

Glödande hett rusar blodet upp i professorns
kinder och panna, han menar sig skola qväfvas.
Anblicken af dessa händer griper honom nästan mera,
än tiggerskans på scenen, ty nu är hans medlidande
uppblandadt med den djupaste rörelse och tacksamhet.

Han vet inte, hur det kom sig, men han
knäböjer framför henne och trycker lidelsefullt sina
läppar mot hennes händer.

Hon spritter till: ))Är hon vaken?» kommer det
förskräckt öfver hennes läppar^ sedan stirrar hon ännu
yrvaken på den knäböjande. Hon förstår inte. Hon blir
rädd, hon märker, att han ligger framför henne och
gråter.

»Hans — hvad är det, som har händt?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free