Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^363
»Fru Aglae!»
»Önskar ni något mer?»
»Ni har så vackra rosor i trädgården.»
»Dem får jag inte klippa af.»
»Ge oss något annat att ha i knapphålet.»
»Gör det detsamma hvad?»
Samtidigt slogos de båda feta händerna mot de
styfva chemisetterna. Dolphele och Wolfele bedyrade
bredt grinande och med ett slag på sitt manhga bröst:
»Det gör det samma hvad. Om ni bara vill ge oss ett
minne. Mamma menar nämligen. . . .»
Förlägna knuffade de hvarandra med armbågen
i sidan och förstummades.
»Hon menar nämligen? . . . hvad menar hon då?»
Wolfele tog mod till sig: »Att ni hade ett godt
öga till professorn och inte brydde er om någon
annan, Vi skulle inte inbilla oss något . . . och att vi
endast voro dumma pojkar emot er. . . .»
Aglae skrattade till högt: »Då är det ännu mera
skäl för mig att bereda er ett oskyldigt nöje. Titta
bara, hvilken stolt prydnad jag tänker förläna er!
Alldeles nyss och egenhändigt uppdragna — se i
knapphålet alldeles ut som rosenknoppar. Se här — smycka
er med de här!»
Den unga frun reste sig öfvermodigt på
tåspetsarna och räckte fram två tjocka, röda rädisor, hvilka
togos emot med ett tillfredsstäldt, triumferande »Åh!»,
»Och ni tycker — i knapphålet?»
»Ja visst.»
Min lilla rädisa ser ut som ett hjärta», anmärkte
Wolfele helt lyriskt. Sedan pressades de gröna
bladen genom knapphålen, så att den gröna saften
färgade den gula nankindrägten,
»Ser mycket stiHgt ut!»
»Utomordentligt vackert —1»
»Adjö, mina herrar — lycklig resa!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
