Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^72
eller värme mer i min lycka! O, Hans, oiii ni anade,
med hvilken förtärande längtan jag önskat tillbaka min
förlorade rikedom, då kunde ni förstå min förtjusning.
Och nu då min innerligaste önskan blifvit uppfyld på
så sällsamt sätt, nu har ni inte ett ord af deltagande,
ingen lyckönskan för mig, Hans?» Hvilken innerlig
och vek klang i hennes röst. Han förmådde inte
lösrycka handen, som hon tagit, men hans fingrar
lågo iskalla i hennes hand, och hans blick mötte inte
hennes, när han svarade kort: »Visst gratulerar jag
er, det fins så många slag af lycka, att man aldrig
rätt vet, i hvilken gestalt den uppfyller nästans
drömmar. Måtte rikedomen ge er allt, hvad ni hoppas,
måtte han vara trognare än i forna dagar!»
Aglae var så upprörd, att hon knappast förstod
hans ord och ännu mycket mindre deras mening. Hon
tryckte blott krampaktigt hans hand och nickade som
förklarad: »Ja, han skall, han måste uppfylla, hvad
jag önskar, om penningarna äro min egendom, så
måste de ju lyda mig.» Hon afbröt och drog hastigt upp
klockan: »Jag undrar, om er far kommit hem från byn.
Han tänkte försöka att få höra slutet af predikan!»
»Nej, kyrkan är ännu inte slut. 0/Hans —
Hans, hvad skall han säga?»
»Han kommer att sätta värde på guldregnet från
Amerika.»
»Ni är vid misshumör, Hans! Har ni haft någon
förargelse, som var ännu större än glädjen nu?»
Han skrattade till bittert, tog sin hatt och
kramade halmbrättet mellan fingrarna. »Låt inte min
pessimism förbittra er unga lycka! Ni vet, att när
solen går upp, kastar hon sina strålar blott på en sida,
så att den andra kommer att ligga i desto djupare
skugga. Ingen kan göra alla till lags, allraminst fru
Fortuna, som här trampar ett hjärta under fötterna,
för att der kunna lyfta lättsinnet ännu ett steg högre
upp! Farväl, Aglaé, jag har väl stigit upp med orätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
