Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^374
klenod ned i djupet för att låta den förgås i helvetets
guldskimrande lågor. Den älskades ljusa bild var
krossad och förstörd, och när han tänkte tillbaka på
den sista tiden, då förstod han inte sjelf, hur han
kunnat vara en sådan narr att tro på Aglaes inre
förvandling. Det var inte hennes luttrade sinne, utan
hennes sträfva, oförsonliga stolthet, som höll henne
tillbaka att åter uppträda på den scen, der man
ut-hvisslat henne. Det var inte ödmjukheten, utan
eländets tvingande, tilHntetgörande makt, som dref henne
till hans föräldrars hus, och bilden vid tvättbunken?
Hans skrattade till bittert. Han ser inte längre Aglae
stå och tvätta drängens skjorta — han ser blott, hur
hon står der hög och stolt framför flickorna: »Vet ni
hvem jag är? En grefves maka är jag!» Blott dessa
ord ljuda ännu i hans öron, allt det andra .är
utplå-nadt. Och hennes sjukvård? Hennes uppoffrande
samarittjenst vid hans mors sjukbädd? Hans
gnuggar den brännheta pannan, bakom hvilken tankarna
gå som i feber, — haha! Det låg väl någon afsigt
äfven bakom detta. Det gör ondt att svälta, och en
helgongloria är ju en ganska klädsam prydnad för en
modedams hufvud, som ej längre eger något
briljantdiadem! Och till denna qvinna hade han velat fria?
Han, uppkomlingen, bondsonen, som hvarken hade anor
eller vapen och krona att bjuda? Ett stönande
framträngde ur hans bröst, en afgrund öppnade sig framför
honom — den skiljer honom från Aglae, och han
tycker, att den är dubbelt så bred som förr.
Röster! Under honom i trädgården. Aglae och
hans far; de komma på sandgången och sätta sig
under hnden framför huset, han hör hvarje ord. Hans
biter ihop tänderna, han tycker sig vilja hålla
händerna för öronen för att ej höra denna mjuka, ljufva,
bedrägliga stämma.
»Pappa Burkhardt, jag har en stor, stor bön att
framställa till er4>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
