- Project Runeberg -  Komedi! /
380

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufemte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^380

Ett sällsamt leende lekte på den unge professorns
läppar. Han fäste ofrivilligt blicken på Aglae: »Äfven
detta måste jag betvifla, far. Jag känner inte
hoflif-vet, men många personer, som der spela en roll, och
just dessa hafva alltid låtit de största utmärkelser
komma mig till del. Tror ni, Aglae, att man
offici-elt skulle ändra detta uppförande?»

Den unga frun lyfte hufvudet. Hon var mycket
blek, men hennes ögon strålade af en så vek, sällsam
glans, att det fina draget af hån plötsligt försvann ur
den frågandes ansigte.

»Nej, ni har talat sant och riktigt», svarade hon
lugnt och allvarligt. »Ingen vet det bättre än jag,
hvilken löjlig roll man spelar, om man vill tränga sig
fram till en ställning, för hvilken man ej är född.
Ni behöfver inga konstlade medel för att höja ert
namn och er person. Ni står så högt, att alla
bhc-kar måste lyftas, om de vilja se den mannen, hvars
namn bhfvit en välsignelse för menskhgheten.»

En mörk rodnad uppsteg i professorns kinder, han
stirrade nästan häpen på den talande: »Och det
säger ni, Aglae?» kom det nästan ofrivilligt öfver hans
läppar.

Ett vemodigt leende lekte omkring hennes mun:
»Ja visst, Hans, jag kan tala af erfarenhet, ty jag är
ett af dessa ’framåtsträfvande’ väsen, som högmodigt
vände ryggen åt hemmet för att jämmerligt stupa på
hofvets parkett — jag skulle vilja afundas er detta
stolta medvetande, om jag inte af hjärtat unnade er
all lycka.»

Hon steg upp och gick rundt omkring bordet för
att åt den ålderdomssvage Lorenz, hvars darrande
händer nekade att göra tjenst, skära köttet på hans
tallrik.

Hans såg tigande ned framför sig. Mekaniskt
lyfte han handen till sin värkande panna. Det glödde
Qch h£^,mra4e derimie. Hvad är det med Aglae? Em

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free