Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^383
Hans’ hals var plötsligt som igensnörd. Blott för
att inte behöfva möta hennes blick vek han med stor
omsorg ihop de olika papperen. »Det förstås!» sade
han nickande. »Denna öfverraskning hade jag länge
sedan tänkt ut, och i dag då jag kunde utföra den,
har en lika varm önskan uppfylts för mig, som för
er i söndags. Gratulerar ni mig inte?»
Nu såg han ändå på henne, nästan trotsigt, som
ett barn, som springer i kapp med ett annat.
»Visst gratulerar jag er, er såväl som era kära
föräldrar. Om jag också måste uppge en af mina
skönaste förhoppningar och hade gjort bättre, om jag
i rätt tid gifvit er mitt förtroende, så kan jag ändå
inte vara ond på er, som inte hade en aning derom,
kan inte vara ond öfver, att ni är en så af Gud
benådad, rikt välsignad man!» Hon tvingade sig att förjaga
det vemodiga draget ur det friska ansigtet, satte sig
bredvid fosterfadern och tog hjärtligt hans hand i sin.
»Pappa Burkhardt, hvad säger ni nu till er Hans?»
skämtade hon, »nu har han ändå hemfört de ’hundra
Thaler’ och har hållit ord i alla afseenden — och jag,
som var så säker på min sak och slog vad med er,
hvad får jag som segerpris?»
Den gamle mannen skrattade mysande. »Ja, ni
hlla praktqvinna! Ni har ju alltid hållit med den
slyngeln, och om ni blott ville taga den, så visste jag
nog en lösepenning för mig och mitt förlorade vad.»
Hans hade stigit upp och gått fram till huset
med brefven; som en galning skyndade han genom
trädgårdens bakre grind tvärs öfver åkern in i den
närbelägna skogen. -—
Två dagar hade gått. Hans hade ridit och åkt
mycket — han undvek att möta Aglae eller att tala mer
än det nödvändigaste med henne. Hon hade talat om
för hans föräldrar, hvilket sagolikt guldregn hennes fars
händer utstrött öfver henne, och fader Burkhardt, som
alls inte ville låta den unga frun resa ensam, sade, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
