Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugusjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^404
detta sjukhus och ville inrätta det till en asyl för
sin mans obemedlade patienter. Och då man till och
med fick upplefva, att professorskan personligen
öfver-vakade sjukvården och vid sidan af sin trogna, innerligt
älskade syster Amélie på det mest uppoffrande sätt
sjelf deltog deri, då fans ingen gräns för deras
förvåning och beundran.
Fru Aglae Burkhardt var snart en lika vördad
och älskad personlighet som hennes af sällhet
strålande make, och fastän den unga frun så mycket som
möjligt drog sig tillbaka från sällskapslifvet för att egna
sig åt hemmets stilla lycka, så var det ändå omöjligt
att dra sig tillbaka från hvarje umgänge.
En dag stannade tre hofvagnar framför kliniken.
Enkedrottningen, prins Ferdinand och prinsessan Sofie
Marianne hedrade anstalten med ett besök, och Aglae
och syster Amélie förde de oväntade gästerna genom
salarna. Enkedrottningen påminde sig ännu mycket
väl den af diamanter strålande millionarftagerskan och
kunde derför knapt fatta, att denna rörande
anspråkslösa, hjärtligt milda unga fru, som med så lyckligt
strålande ögon såg upp till henne, som om hon alltid
hade egnat sig åt denna välsignelserika, uppoffrande
verksamhet, skulle vara densamma. Den höga frun
betonade särskildt i sitt samtal, att hon fordom vid
hoffesterna alltid sett grefvinnan Lorrain, men ännu
aldrig fått helsa professorskan Burkhardt der! Hon
uttalade slutligen sin önskan, att Aglae skulle följa sin
make till hoffesterna. Den rodnande unga fruns svar
bestod i en djup, stum nigning. Sedan de höga
gästerna tagit afsked, skyndade sig Aglae alldeles
förskrämd till Hans för att meddela honom drottningens
befallning. »Jag skulle gå till hofvet igen, Hans!»
ropade hon rysande, »dit, der jag blott lidit skymf och
smädelser! Man har som grefvinnan Lorrain sett mig
öfver axeln, hur skall man väl då behandla mig som
professorska!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
