Kometer och meteorer / 11 (1914) Author: Max Wilhelm Meyer Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kometer och meteorer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oändligt många hyperbler och ellipser uppstå, men blott
en parabel, en cirkel och en rak linje. Om sålunda
eljest lika villkor förefinnas, måste dessa tre
sistnämnda figurer, strängt geometriskt taget förekomma
betydligt mer sällan än ellipser och hyperbler. Den
matematiska behandlingen av våra båda rörelselagar
har visat, att himlakropparna, om de bestå av vägbar
materia, blott kunna röra sig i ett sådant
kägelsnitt. Då planeterna gå i slutna banor omkring
solen, så måste dessa alltså vara ellipser, då cirklar
redan från början äro mindre
sannolika.

Nu måste jag även göra

Kägelsnitt.

läsaren bekant med i vilket avseende
det genomlöpta kägelsnittets form,
vid en och samma attraherande
kropp, solen eller jorden, står till
den omkringlöpande kroppens
ursprungliga eller
begynnelsehastighet, om vilken vi ledan hava
talat. Vi vilja för detta ändamål
utföra ett experiment med en sten.
Släppa vi den ur vår hand, så
veta vi, att den faller till
jorden, som drager den till sig
och den gör det så, som tom hela dess kraft
vore koncentrerad i dess medelpunkt. Stenen faller
i rak linje till jorden och skulle fortsätta att falla så
till jordens medelpunkt, om den icke hindrades av
den fasta jordytan. Där hava vi sålunda det ena
kägelsnittet, den raka linjen. Att stenen faller med
allt större hastighet, vet var och en. Skulle den kunna
falla ända till jordens medelpunkt, så skulle den
komma dit med en oerhörd hastighet och där fasthållas
om hela jordens dragningskraft där vore
koncentrerad. Låt oss antaga detta och låtsa att jorden är en
sol och stenen en av planeterna, som icke hindras i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>