Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kometer och meteorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rak linje, utan en parabel. Parabeln är i viss
meningen i all oändlighet förlängd ellips. Den består av två
grenar, . vilka nästan rätlinjigt komma från
oändligheten mot kraftcentrum, t. ex. solen, och där
sammanträffa i en båge. Vi skulle åstadkomma en
parabel, om vi på ett oändligt avstånd från
solen eller just där, varest dess dragningskraft
överhuvud taget först började verka, läte en kropp falla
emot den, i det vi kastade kroppen lodrätt för att den
icke skulle falla i rak linje mot solen. Storleken av
denna sidorörese betingar det avstånd, på vilket
kroppen stannar på sitt perihelium från solen, då den där
böjer sig omkring den för att på andra sidan, vid
slutet av solattraktionen, åter vända tillbaka. Där
först inträffar den med nollhastigheten och svänger
så på den öppna kurvans grenar fram och tillbaka, och
detta svängande äger rum mellan omätliga avstånd
under omätligt långa mellantider.
Det är lätt att förstå, att de villkor under vilka en
sådan parabel kommer till stånd, äro fullt ut lika
svåra att fylla, som då det gäller en noggrann
cirkelbana. Så snart kroppen, vid sitt inträde i solens
dragningssfär, har en, om ock helt ringa, ursprunglig,
icke av solens dragning härstammande hastighet mot
den, uppstår en hyperbel, alltså åter en öppen figur,
med två nästan raklinjiga grenar, vilka komma ur
oändligheten; men en i en sådan bana löpande kropp
kommer efter ett en gång inträffat fall mot solen till
gränserna av dennas dragningskraft med sin egen
hastighet, vilken åter för den utanför solens
attraktions-område. En kropp, som rör sig i en hyperbel, kan
sålunda blott en enda gång avlägga besök hos solen,
varefter den återvänder till världsrymdens oändlighet,
därifrån den kommit. Låt oss nu i några få ord
rekapitulera det sagda. Alla kroppar draga varandra till
sig och beskriva därvid kägelsnitt omkring varandra.
Formen på dessa kägelsnitt beror på den hastighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
