Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kometer och meteorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
san, vilken låg betydligt över och under
planetbaneringens huvudplan, måste finnas många
materieknutar, som i viss mån blivit glömda vid det nya
systemets utvecklings- och förtätningsarbete. Dessa
började nu helt långsamt falla mot systemets centrum;
det är de i nästan paraboliska banor ur mycket långt
fjärran kommande kometer, vars fallhastighet i detta
fjärran måste vara nära på lika med noll. Trots detta
tillhörde även dessa materier redan från början
systemet. Dessa kroppar med liten utgångspunkt måste
falla nästan rakt mot solen. Ett stort antal kommer att
störta direkt in i densamma. Men av dessa bliva,
åtminstone några få, någon gång förut synliga för oss, då
det låter visa sig att de dessförinnan nästan ständigt stå
på dagshimlen. De åter, vilka draga mycket nära
förbi solen, brista, som vi sågo, vanligen i stycken,
vilka utbreda sig längs sin bana; de upplösas, strö sin
materia i världsrymden och försvinna så småningom.
Så hava vi alltså konstaterat att kometerna äro
kvarlevor av den materia, ur vilken vårt solrike är danat,
rester, på vars bättre inordnande i systemet naturen
ännu alltjämt arbetar.
Blott några få kometer synas här utgöra ett
undantag, de med tydligt hyperboliska banor. Våra
inledande (betraktelser hava övertygat oss om, att dessa
kroppar måste hava med en elgen hastighet överskridit den
ursprungliga, världsbildande nebulosans gränser. Det
finnes blott åtta kometer, vars för oss synliga
banstyckens hyperboliska karaktär man kan påvisa. Vid
alla andra måste man anse det som ett genom
oundvikliga observationsfel förklarligt räkneresultat, om
vid dem excentriciteten blev funnen en smula större än
ett. Bland dessa tvivelsutan hyperboliska kometer har
den från 1889 I den största excentriciteten på
1,001086. Efter den är kometens av år 1897 I bana
den mest hyperboliska med 1,000927; lik den före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
