Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kometer och meteorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
systemet svävande materia nödvändigt beskriver en
kägelsnittbana omkring solen, så måste detta även
vara fallet med vår stjärnfallssvärm och enligt våra
ovan anställda geometriska betraktelser måste då det
ställe, där svärmen korsar jordbanan, även vara de
båda banornas knutpunkt. Detta svärmens
banlement är alltså utan vidare känt och även båda
banornas lutningsvinkel blir genom radiationspunktens läge
genast upptäckt. Slutligen veta vi dessutom även att
en kropps rörelsehastighet på ett bestämt avstånd från
den attraherande solen låter kägelsnittets natur och
alltså även dess säregna form bliva känd. Kort sagt,
så kunna vi under samma förutsättning, som vi göra
vid en nyss synlig komet, nämligen att den löper i
en parabel omkring solen, ur en stjärnfallssvärms
radiationspunkt beräkna dess verkliga bana omkring
solen. Därvid hände sig nu för Perseiderna, att de
beskrevo samma väg som kometen av år 1862 III,
ett osynligt föremål, som under en tid av 123 år
löper omkring solen. Alla omständigheter tala sålunda
för att denna komet så småningom utstrött sin materia
längs sin bana. Detta måste ha skett tämligen
proportionerligt, emedan varje gång, som jorden
passerar denna stjärnfallsring mellan den 9 och 11 augusti,
möter den ungefär lika många av dessa små kroppar.
Våra erfarenheter om kometerna ha visat, huru dessa
sträva att dela sig och att sprida ut sina små
delar längs sin bana. Denna strävan är teoretiskt
nödvändig icke blott hos de solen mycket nära
kommande kometerna, utan också hos alla andra, såvitt
de redan från första början bestå av ett antal lösa,
bredvid varandra gående delar, som vid de flesta
synes vara fallet. Genom den olika dragningen av de
främre och de bakre delarna av ett sådant kosmiskt
moln, måste de dragas ifrån varandra i riktningen
av sin bana. Vi komma alltså till den övertygelsen,
att åtminstone de till en svärm hörande stjärnfallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>