- Project Runeberg -  Kometer och meteorer /
65

(1914) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blivit för mycket kringströdda i rymden, vilket
tydligen i de flesta fall är dessa kosmiska stoftmolns lott.

Utom de hitintills anförda meteorsvärmarna böra
även följande nämnas, som varje år göra sig
bemärkta. Qvadrantiderna, med ett maximum den 2
januari och en radiationspunkt i 230 grader
rektascension och + 53 graders deklination; Lyriderna, som
den 20 april med några dagars variation, komma från
en punkt med koordinaterna 270 grader och + 32
grader; Orioniderna från den 18 oktober, men synliga
mellan den 9 och 29 oktober, med radiationspunkten
92 grader och + 16 grader och slutligen
Tvillingarna, under hela första hälvten av december med ett
maximum den 10 december, och med radiationspunkt
108 grader och + 33 grader.

Även för aprilmeteorerna, Lyriderna, har man
funnit en tillhörande komet, den av år 1861 I, för andra
svärmar var detta utan tvivel icke möjligt. För dessa
kometlösa svärmar antaga vi att hela massan av den
en gång förekommande kometen har utbrett sig som en
jämn, tätt besatt stjärnfallsring redan för länge sedan
över hela banan, varför även den omständigheten
talar, att man vid de andra svärmarna icke kunde
konstatera något år med särskilt rikliga stjärnfall.

Här måste för övrigt även nämnas, att den verkliga
tätheten hos dessa små stjärnkroppar i ett sådant
kosmiskt moln t. o. m. vid mycket stora skurar dock är
utomordentligt ringa. För Leoniderna från 1866 fann
man t. ex., att i svärmens tätaste punkt, dessa
enskilda kroppar dock i genomsnitt stodo 110 km. från
varandra. Antager man, att sådana kosmiska moln äro
verkliga små kometer, så kunna vi göra oss en
föreställning om deras nästan immateriella natur, då vi
se, att deras kropp är sammansatt av delar, av vilka
var och en icke väger mer än ett gram, och av vilka
man på vägen mellan Berlin och Hamburg endast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:06:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kometmet/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free