Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kometer och meteorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De hyperboliska hastigheterna, som vi påträffade
hos de flesta meteorerna är för övrigt det enda som
säkert skiljer dem från de stjärnskott, som uppträda
i svärmar. Vid de sporadiskt framträdande
stjärnskotten kan man icke beräkna banorna så noga, att
man av desamma skulle kunna bestämma arten av de
av dem genomlöpta kägelsnittet. Men det är väl
knappast något tvivel om att bland de sporadiska
stjärnskotten finnas många med hyperboliska hastigheter.
Stjärnfallsringarne däremot äro så att säga
upplösningsprodukter av periodiska kometer, som löpa i
ellipser, ty eljest skulle ju ringens ständigt på samma
plats befintliga korsningspunkt med jordbanan icke
alltid vara uppfylld med enstaka kroppar. I en
stjärnskottssvärm kunna sålunda inga till densamma
hörande hyperboliska eldkulor förekomma. Vi måste
antaga att meteorer av alla storlekar äro kometariska
kroppar, av vilka största delen redan länge tillhört vårt
planetsystem, under det att några i synnerhet de större,
liksom enstaka kometer, komma ned till oss från
världsrymdens avlägsnaste rum och in i vår atmosfär.
Längre fram skola vi återkomma till denna sak.
Delar av kometer bli alltså delar av vår jord, i det
de förvandlas till glödande gas i den luft som omger
jorden. Här ligger den frågan nära, om också icke en
sådan inkräktare kunde komma ned ända till jordytan,
så att vi finge stycken av verkliga kometer i
händerna.
Under alla tider ha stenar fallit från himlen, men
först sedan knappast ett århundrade tillbaka har man
börjat vetenskapligt taga i övervägande möjligheten
av en sådan tilldragelse. Den berömde fysikern
Chladni var den förste, som i en 1794 utgiven avhandling
över »ursprunget om de från Pallas upptäckta
järnmassorna», avgjort uttalade sig för dessa kroppars
kosmiska natur. Men i synnerhet den franska
akademin hade vid början av nittonde århundradet försvå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
