Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kometer och meteorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärdes på detta område meningar skilja sig i detta
avseende från varandra, dock lutar man f. n. mera
åt den åsikten, att meteorstenarna äro närmare släkt
med våra kristalliniska stenar än med vår lava.
Under det våldsamma trycket av omkring 5000
atmosfärer har man ur sand kunnat frambringa en liknande
stenstruktur. Även i jordens innandömen ligga
sten-arterna under så starkt tryck. I varje fall talar
allting för att meteoriterna blevo »till i de stora
världskropparnas inre. Det är alldeles omöjligt, att de i
ungefär samma storlek som de nå oss eller vår
atmosfär från evighet ha utgjort självständiga
världskroppar. De äro snarare spillror av himlakroppar, som
minst voro lika stora som. vår jord, troligen dock
mycket större.
Nyligen har man börjat indela meteoriterna icke
mera som förr efter vissa mera yttre mineralogiska
kännemärken utan huvudsakligen efter deras olika
halt av silikater å ena sidan och av järn å den andra.
Till de järnfattiga meteoriternas första klass räknar
man de fältspatrika eukriterna, sedan de
huvudsakligen pyroxenkristaller innehållande angerterna,
chassigniterna med olivin, de fältspatiösa bustiterna och
howarditerna, som innehålla fältspat, olivin och
pyroxen. Som en andra huvudgrupp har man räknat de
normala stenarna, som innehålla järn och silikat
blandade och slutligen järnmeteoriterna, som man vidare
uppdelar i två underavdelningar med och utan
chondrer.
En särställning intager å andra sidan en
egendomlig klass av meteorstenar, vilka man ända tills
förkort tid sedan icke ville erkänna som sådana, de s. k.
moldaviterna, vars kosmiska ursprung Frans Süss
en längre avhandling har påvisat. Det är riktiga
glasbitar, som av grönt flaskglas, men mycket hårdare
och svårare att smälta än detta. Även skiljer det sig
såväl från det på konstgjord väg frambragta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
