Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kometer och meteorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 13 juni 1822 nedföll t. ex. i Kristiania en
bituminös massa, den 17 dec. 1824 en hartsaktig massa
ur en eldkula, som drog fram över Neuhaus i
Böhmen. 1898 fann man i Wiener Prater en hartsmassa,
som enligt undersökningar av Meunier, som särskilt
ivrigt sökt efter sådana tvivelaktiga massor, toride vara
lika med en annan av kosmiskt ursprung funnen i
Luchon. Taga vi även med ännu några meteoriter,
i vilka man utom det kristalliserade kolet även funnit
amorfa kol, som hos oss likväl blott uppstå genom
ofullständig förbränning av organiska substanser, så
ha vi redan uttömt de i vissa hänseenden säkert
konstaterade fallen av denna art. Spåren av koraller och
Urdjur, som man tidigare trodde sig ha upptäckt i
tunna, slipade bitar av meteoriter ha emellertid funnit en
annan förklaring.
Är delta bevis på att det icke existerat något liv
på dessa världskroppar, av vilka meteoriterna äro
spillror? Låt oss tänka efter. Vad skulle ske om en
liknande katastrof inträffade på vår jord? Genom
sammanstötning med en annan världskropp, som vore nog
stor och kraftig att slå vår jord i spillror, måste en så
fruktansvärd hetta uppstå, att allt på jordytan skulle
bli en glödande flod. Varje spår av liv bleve
härigenom utplånat, och icke heller den minsta rest av det
vid sammanstötningen existerande livet kunde nå de
andra världarna. Men i jordskorpans inre ligga,
förstenade, bevisen för det förhistoriska livet. Skulle icke
brottstycken härav kunna bli kringströdda i
världsrymden?
Fenomenen på de nya stjärnorna visa oss att
hettan vid dessa katastrofer icke inträngt djupt nog för
ätt bringa hela jordskorpan på nytt i smältning, ty
dessa stjärnor lysa klart endast för en kort tid, några
veckor eller månader och slockna sedan åter.
Försteningarna i jordens inre skulle sålunda med största
sannolikhet räddas vid en dylik världsundergång och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
