Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 1. Förutsättning för att uppnå livslycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
onda och den goda spelar in i vårt liv. Det
nyttar intet att söka förneka detta. Men i
regel är det alltid i det lilla, i det verkligt stora,
avgörande ytterst sällan. Kejsar Napoleon var
en av de store, som trodde på sin stjärna. Han
sade bl. a. en gång: "Man talar om mina
förbrytelser, men män sådana som jag begå inga
brott. Vad jag gjorde var nödvändigt. Jag var
ett ödets barn". Ja, om detta verkligen har
varit fallet, så har alltså ödet styrt svärdet i hans
hand, och en tillfällighet gjort honom till
världens herre. Jordens furstar böja sig för ödet,
fört av Napoleons hand. Skulle det vara
någon mening i detta, om man ser det från en
förnuftig och rättvis ståndpunkt? Absolut
icke. Och Napoleons stjärna dalade som bekant
också, och han slutade som Europas fånge.
Hans livslycka var icke varaktig, han var just
spelaren, som trodde på ödets gunst, som
spelade ut sina sista kort.
Att uppnå betingelserna för en varaktig
livslycka, är därför icke detsamma som att låta ödet
råda, utan just att själv råda över ödet.
Människan äger i sig själv kraften, att tvinga ödet
in under sitt herravälde. Detta har man många
bevis för. Den som använder hela sin
själskraft, sin ande och sin kropp på att komma
framåt, han håller själv ödet i sin hand.
"Lyckans guldgossar" har det funnits och finnes det
många av, men granskar man dessa utkorade
noggrannare, studerar deras liv, så skall man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
