Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 2. De första förutsättningarna för att komma framåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det samma är fallet med andra praktiska
saker.
Människan blir aldrig för gammal att lära.
"Man lär så länge man lever", och det gäller
fördenskull, att man icke stoppar på halva
vägen och säger: "Se så, nu kan du mycket nog".
Det är nog bra att hava självtillit, att man tror
sig vara kunskapsrik nog, det är absolut det
mindre goda.
Nej, alltjämt framåt måste det gå, och även
när man blir gammal, får man likväl icke
vara så gammal, att man icke vill lära.
Alltså, kunskaper äro det första villkoret för
att komma framåt. En dummerjöns kan väl
för ett ögonblick hava lyckan med sig och
kanske förtjäna penningar, men för att uppnå den
sanna livslyckan, är det annat som måste
förbindas med penningarna, och det är ära och
anseende. Ära och anseende kunna icke köpas
för penningar. Det köper man blott genom sin
andes kraft.
Men för att kunna utveckla anden, får man
icke glömma kroppen. Själ och kropp måste
följas åt. En sund själ i en frisk kropp är
målet.
Att sitta hemma i sin bostad begravd bland
böcker, när solen skiner och fåglarna sjunga,
det är en sak man icke bör göra. Naturen
själv är en utmärkt lärare och uppfostrare,
vars tysta gudomliga språk kan lära oss
mången nyttig sak. Naturen lär en, att man är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
