Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 6. Grundregler för uppfostran, takt och god ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och man måste böja sig därför. Man må på
det hela taget icke kasta gängse lagar
överbord, utan följa de en gång givna lagarna för
uppträdande, god ton och takt.
Den som vill framåt måste kunna dessa
saker. Huru ofta ser man icke högt begåvade
personer i ett sällskap uppföra sig som tölpar.
Det verkar löjligt, ofta frånstötande.
Vi skola nu i korta drag påpeka, vad man
har att iakttaga, och vad som är skick och bruk
i umgänge.
1. Presentationen:
När man presenterar en dam och en herre
för varandra, förutsätter man, att damen är
den förnämsta på grund av sitt kön, och att det
är en ära för mannen att bliva presenterad för
henne. Man presenterar därför alltid herrn
för damen, aldrig damen för herrn.
Om det är två damer eller två herrar, vilka
presenteras för varandra, föreställes den minst
betydande för den som anses stå över honom.
Den yngre för den äldre.
Man må aldrig föreställa en dam för en
herre, utan att först hava inhämtat hennes
tillstånd.
När en herre presenteras för en dam, bugar
han sig, men räcker henne aldrig handen,
förrän hon själv räcker ut sin.
När man träder in bland ett församlat
sällskap, hälsar man först på frun i huset,
därefter på herrn och därefter på gästerna. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
