Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 6. Grundregler för uppfostran, takt och god ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man icke hatten på huvudet, förrän man
passerat förbi den man hälsat på. Dessa regler
böra alltid följas.
9. Små sällskapstalanger. Vi ha redan
nämnt, att begåvning är makt och oumbärlig
för den, som vill fram i världen. Att äga små
sällskapstalanger är emellertid icke hellre att
förakta, eftersom dylika talanger ofta gälla
som inträdeskort till hem och familjer, där
man gärna vill räknas som gäst. Det är
emellertid icke så enkelt med dessa
sällskapstalanger, ty de fordra en viss kultur. Ingenting kan
ju vara fruktansvärdare att höra på än en
person, som spelar eller sjunger under
medelmåttan. Åtager man sig att spela eller sjunga i
ett sällskap, så bör man också kunna det. Kan
man icke, verkar det blott löjligt och ingenting
är värre än att göra sig löjlig i ett större
sällskap. Men äger man några små talanger, som
verkligen kunna roa och underhålla ett
sällskap, så bör man aldrig undandraga sig, om
man blir anmodad att utöva dem, i synnerhet
om man är musikalisk. Men liksom man bör
lämpa sitt samtalsämne efter sällskapets
sammansättning, bör man även lämpa sin musik
och sång efter densamma. Äro de äldre i
sällskapet i majoritet, böra små allvarliga stycken
och gamla sånger passa bäst. För ungdomen
passar livliga sånger och lätt musik. Sjung
aldrig revyvisor. Dessa visor fordra en viss
föredragarkonst. Och sjung framför allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
