Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Till Svarta floden - 1883, 6 juni. Irebu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONGOS VENEDIG.
71
hördes ropa på oss. Detta togo vi som ett tecken till
misstro och ämnade fara förbi, men vi hade ej hunnit mer än
några mil uppför kanalen, förrän vi varseblefvo, att vi voro
förföljda. Vi stannade och läto kanotmännen närma sig. De
sade, att de hade en inbjudning till oss att besöka
Man-gombo, Irebus höfding.
Vi visste naturligtvis, att det var det folkrika området
Irebu, hem för de förnämsta köpmännen vid öfre Kongo,
hvarmed endast Ubangi på högra stranden kunde täfla i
antal och företagsamhet. Irebu-köpmännen hade farit utför
floden i sina kanoter och öfvervunnit Lukolelas invånare,
enligt hvad de senare sjelfva hade erkänt. De hade besegrat
det folkrika Ngombé, injagat skräck i Nkuku, Butunu och
Usindi, och vi hade hört obestämda rykten om, att de lärt
de vilda bangalerna att behandla deras köpmän med aktning.
Det var i sjelfva verket ett Venedig vid Kongo, stolt öfver
sin folkmängd, beläget mellan Lukangas mörka vatten och
moderflodens bruna strömfåror.
Vid öfre Irebus bugt stodo hundratals menniskor ifrigt
väntande på flottiljens ankomst, män, qvinnor och barn, från
den åldrige och gråhårige till den nakne, kopparhyade lille
gossen. Ehuru de. voro så talrika, rådde likväl inom
folkmassan en instinktlik tystnad, då maskinerna stoppade och
båtarna gledo fram till sina ankarplatser utmed stranden.
Icke förr än besättningen lyfte ankarne öfver relingen och
kedjorna slutat löpa genom metallklossarna, bröts tystnaden,
och nu hördes ett bifallssorl, i det hvar och en till sin granne
•uttalade sin beundran öfver fartygen.
Mangom bo stod främst med en besynnerlig lång staf i
handen, H famn lång, med en liten messingsspade i ena
ändan, snarlik en kakspade. Han var en man af sannolikt
.’60 års ålder, men rörlig och ingalunda gammal till utseendet,
och han väntade på att få helsa på mig. Då jag steg i
3and, greps min hand af Mangombo och omkring ett halft
1883,
fi juni.
Ireba.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
