Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Från Svarta floden till Stanley Pool och tillbaka till Eqvatorstationen - 1883, 23 juni. Mantumba-sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
KONGO.
fiskare; kanoter syntes fara af och an från fisket. Ungefär
300 yards från mynningen öppnade sig Lukanga till en mils
bredd och vidgades småningom till en liten sjö. Derefter
varierade bredden mellan en och två mil; de skogbeväxta
stränderna, som vi foro förbi, voro så höga, att de nästan
kunde kallas kullar. Byarna blefvo allt mera talrika. Då
vi kommit halfvägs på denna arm af sjön, löpte vi plötsligt
vid Mabokobyn in i en trång kanal, som blef ännu smalare
genom rader af pålar, starr, vattenliljor, lotus, papyrus och andra
slag af rör. Tre qvarts timme derefter, sedan vi ringlat oss
fram på den krokiga smala vattenstigen, kom Mantumbasjön i
sigte. Vi ångade utmed norra stranden — den södra låg på
omkring 5 mils afstånd — tills stranden kl. 4 e. m. försvann.
Vid solnedgången hade vi kommit till östra stranden och
lägrade oss på en ö nära Ugangi; der besökte några
infödingar oss och talade om Watwa flere dagsresor inåt landet,
hvarifrån de erhöllo sitt elfenben och sina färgstofter. Efter
tio dagars ångbåtsfärd utmed vackra små vikar och bugter,
förbi Ibingi och Ikoko, kommo vi till Ikulu kl. 5 e. m., vid
östra kusten, och foro derefter utmed den släta södra
stranden till en punkt på den vestra. Den 25 på eftermiddagen
hade vi kringseglat sjön; det var en färd på 144 engelska mil.
Mantumbasjön är liksom Leopold II:s sjö en grund
inskärning i låglandet vid denna del af Kongobassinen. Det
största iakttagna djupet är 32 fot. Liksom den senare tycks
den ha blifvit tillskapad genom ett plötsligt sammanstörtande
af de undre jernockrelagren, hvaraf på många ställen de
hvassa kanterna synas så tydligt, som om katastrofen nyss
försiggått. På andra ställen deremot höjer sig marken till
låga kullar, ej tillräckligt höga för att särskildt behöfva
omnämnas, men beklädda med vackra skogar af rödträd, för
hvilka trakten är känd. Der jernockreskorpan ännu visar
sin skrofliga yta, synas djupa, grottlika hålor derunder. Öfver
dessa skjuter stenen ut som ett tak och bevisar sin hårda
1883,
23 juni, [-Mantumbasjön.-]
{+Mantumba-
sjön.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
