Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Från Svarta floden till Stanley Pool och tillbaka till Eqvatorstationen - 1883, 14 sept. Bolobo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
KONGO.
"Bula Matari, vi ha lagt råd, och vi ha alla blifvit ense
om, att ni måste ge hvar och en af oss två tygstycken och
20 messingstrådbundtar för att fira denna fred, eller ett värde
af 25 pund."
Utan att yttra ett ord, men med en känsla af ovilja,
som jag ej kunde ge uttryck åt, befalde jag min tjenare
Dualla att ta bort presenterna, vinkade åt dem med handen
och sade: "Det är nog, Ibaka, detta land är ert. Tag det;
jag och mitt folk lemna Bolobo för alltid. Jag är trött på er."
Upp sprungo alla höfdingarne, och Ibaka hejdade hastigt
Dualla och ropade: "Nej, nej, nej! Stanna, Bula Matari!
Dualla, stå stilla! Nej, var inte ond på oss; detta är endast
en sedvänja hos by-yanzierna. Om ni hade gifvit oss 4,000
messingstrådbundtar, skulle vi ha begärt 10,000; om ni hade
gifvit oss 50,000, skulle vi ha begärt tio gånger så mycket.
Hvad, Bula Matari lemna oss? Nej, aldrig! Gif oss pengarna,
och vi skola gå och fira freden. Kom, Bula Matari, jaga bort
er vrede!" Och Ibaka kom och strök och klappade sakta på
min urficka, som om min vämjelse och min tysta harm varit
magasinerade någonstädes i den trakten. "För öfrigt," fortfor
Ibaka med ett humoristiskt småleende, "känner Bula Matari
ej by-yanzierna ännu? By-yanziernas glupskhet är lika
omättlig som flodhästens. Oroligheterna äro öfver, Bula Matari.
By-yanzierna tycka för mycket om pengar för att våga strida
mera. Två anfall ha kostat dem pengar; de äro ej angelägna
om att ställa till med ett tredje. Lef derför i lugn och ro,
och må ert hjerta hvila."
Som jag är af en harmlös, frikostig och känslig natur
mottog jag Ibakas hand, och sedan begåfvo sig alla af för att
dricka öl, med den fasta föresatsen att hädanefter lefva i
fred med den hvite mannen och hans folk. By-yanzierna
äro intet hämdlystet folk, hvarför skulle jag vara det?
Den 16 september afreste vi från Bolobo och foro uppför
den högra stranden på väg till Lukolela. Miyongo af Usindi
1883,
14 sept.
Bolobo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
