Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI. Utför Kongo till Stanley Pool - 1883, 24 dec. Lusengo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
KONGO.
inga lämpliga anfallspunkter för fienden och tillförsäkra sig
en trygg reträtt inåt landet, då bangalerna äro ute på ett
af sina plundringståg.
Efter att ha passerat Lusengo, kommo vi snart i sigte
af Ibokos område.
Juldagen lågo vi förtöjda vid mellersta Iboko, utmed
den gamle höfdingen Mata Bwykis landningsplats.
Banga-lernas gamle höfding var borta, i Bukumbi på venstra stranden.
Kokoro, hans son, led af ett svårt sår i foten. Boleko höll
på att flytta sin by och sina tillhörigheter för att bosätta
sig på en ny uthuggnad vid Ibokos nedre ända. Mbembé,
den andre sonen, hade farit ut på en handelsresa till
Langa-Langa. Njugu, den mest omtyckte brorsonen, hade förlorat
fyra barn på en enda dag genom drunkning och sökte derför
i ölkruset glömska för sina sorger.
"När katten är borta, dansa råttorna på bordet."
Tjuf-nadsbegäret tog öfverhand; Ibokos proletärer rufvade på illdåd;
de samlade sig i stor mängd på stranden och låtsade sig
vara mycket förtjusta åt att få betrakta brodern till deras
"herre till många bössor". Men detta varma tillmötesgående
hade en underström af starka motiv, och den tog uttryck i
ett förstulet bortsnattande af diverse "obetydliga småsaker".
En roddlucka, ett spjut, en operakikare, en mössa, en säck
med tygbundtar, en parasoll och — på det egendomligaste
sätt — en bleckask tillhörig en af de hvita, som var den
omisstänksammaste menniska i verlden och alltid måste
förmanas att ej sätta alltför stark tillit till hycklad vänskap.
Som det var högst retsamt att ständigt höra
rapporteras om stölder begångna af menniskor, som naturligtvis
skulle fortsätta att stjäla, så länge de frestades dertill af
andra menniskors grofva vårdslöshet med sina tillhörigheter,
tillkännagåfvo vi för vårt folk, att den förste, som anmälde
en stöld, skulle bli straffad, och den förste, som fångade en
tjuf, skulle bli belönad. Vi behöfde ej vänta länge på följ-
1883,
24 dec.
Lusengo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
