Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Återfärd till Vivi - 1884, 20 mars. Leopoldville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT AFSKED.
207
Den stora karavanen lyfte upp sina bördor och anträdde
vägen till kusten, många af dem för att aldrig mer återse
Leopoldville, som de hade bjelpt till att bygga upp. Afskedet
från européerna var mycket hjertligt. Jag hörde länge i mina
öron kapten Saulez’ löfte, att han skulle hugfästa sin styrelse
genom att förbättra Leopoldville, tills det blef en
modellstation ; dr. van den Heuvels försäkran, att han skulle
komplettera sitt sanatorium på spetsen af Leopold Hill och fullgöra
sina pligter manligt och rättsinnigt; timmermannen Schnoors
löfte, att jag ej skulle behöfva höra något ondt om honom; kapten
Hanssens förklaring, att han skulle vara försigtig och varsam
vid Öfre Kongo och fördragsam mot infödingarne. Kort och
godt, med goda ord, vittnande om ädla föresatser hos hvar
och en, högljudda hurrarop från garnisonen och handviftande
från infödingarne tog man farväl af mig, då jag följde min
karavan på färden österut.
Utmed vägen hade de vänliga höfdingarne stält upp
stora lerkrus fulla med kylig och skummande palmsaft. I
hvarje by hade qvinnorna fylt krukor med kallt vatten att
ge mig och mitt folk till afskedsdryck, då de vänligt sade
oss farväl.
Ngamberengi, Ngoma och gamle Makoko voro nere vid
stranden med sina vänner, slafvar och barn för att se vår
allard, och hvarje by vi passerade hade en högtidlig
prägel-Under de månader vår bekantskap med dem varat, hade den
mognat till riktig vänskap. Icke en skymt fans qvar af det
tvifvel, som fordom förblindade deras ögon. Den aktning och
tillgifvenhet, vi å ömse sidor fattat för hvarandra, voro
omisskänligen af äkta halt. Deras grofva händer, som ofta
voro valkiga af hårdt arbete, kändes lika varma som några
andra jag tryckt.
Under vår marsch till Inkissi sofvo vi först i Ngoma-byn,
ett ställe, som ligger behagligt i lä under det skyddande
Iyumbiberget. Vi gingo öfver den för alla vindar utsatta åsen,
1884,
20 mars. [-Leopoldville.-]
{+Leopold-
ville.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
