Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Återfärd till Vivi - 1884, april. Isangila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•220
KONGO.
eller ett alldeles nytt tak — hvilket varit fem dagars
arbete — föredrog herr kommendanten att breda ut balarnas
innehåll och torka tyget!
Nästa dal vi träffa på vester om Ntombo Lukuti är
Lufüs; från denna stora, strömstarka flods skogbeväxta bräddar
klättra vi uppför steniga sluttningar och öfvergå kiselbeströdda
höjder, tills vi komma in i ett skogbeväxt bergs skumma
pelargångar. Sedan vi vandrat uppför dessa, få vi sigte på
ett vildt, sönderfrätt och splittradt högland, ravin efter ravin,
kägla efter kägla, topp efter topp, tills ögat fäster sig vid
Pallaballa, Nokki och Vivi, men på sådant afstånd, att vi
endast urskilja deras bleka och hopkrympta konturer. Vi
se Kongos oregelbundna cafion till långt nedanför Vivi. På
norra sidan ligga Mgangilas, Sadika Banzis och Kionzos platåer,
ehuru de tyckas bilda ett oafbrutet slättland.
Hvilka lärdomar rörande klimatet kunna ej européerna
inhämta från dessa höga bergstoppar! Ty vid en blick på
det skrofliga och obeboeliga landet ha de här framför sig
orsakerna till att de känna sig så svaga till kropp och själ.
Med matta lemmar och magen klent mättad af segt getkött
och fadda bananer sträfva de uppför och utför dessa
halsbrytande höjder, genom slingrande labyrinter af qväfvande
högt gräs, och så snart de komma ut i ljuset igen,
misshandlar den grymma solen deras ömtåliga, halfklädda kroppar,
bränner deras hvita armar, sveder deras nackar och steker
deras ryggar. Plötsligt dyka de ner på bottnen af
gräsbeväxta hålvägar och komma upp rosslande från denna
förfärliga atmosfer af dunster, dyångor och fuktig hetta, för
att släcka sin törst med oerhörda qvantiteter kallt vatten
ur de forsande bäckar, som rinna fram i fårorna. Några
af dem drifvas af ett ursinnigt begär att bara gå på, gå på,
de vandra sina femton mil om dagen, och då de anlända till
Stanley Pool, sin resas mål, äro de utom sig och förbanna
landet, klimatet och folket, men aldrig sin idiotiska dårskap.
1884,
april.
Isangila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
