Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Konferensen i Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regeringar för att utverka deras erkännande af den nya staten,
samt för att på ett betryggande och fredligt sätt skydda
och bestämma dess gränser, afsluta fördrag med Frankrike
och Portugal samt ingå öfverenskommelser med alla dessa
parter beträffande neutralitet.
Våra föregångare, de engelska puritanerna på May-flower
1620, New-Hampshire-kolonisterna 1639 och Ostindiska
kompaniet, m. fl. fingo af sina resp. regeringar bekräftelse af
individens rättighet att grundlägga och bilda stater, sedan mark
med åtföljande suveränitet afträdts till dem af de
sjelfständiga furstar, höfdingar, styresmän eller församlingar, som
voro de ursprungliga egarne eller innehafvarne deraf.
Associationen kunde uppvisa traktater ingångna med
öfver 450 sjelfständiga afrikanska höfdingar, hvilkas
rättigheter af alla skulle erkänts oomtvistliga, eftersom de ostördt
och i långa på hvarandra följande tidsåldrar innehaft sitt
land med så att säga gudomlig rätt. Af egen fri vilja, utan
tvång om icke af förhållandenas makt och endast med några
mindre betydande förbehåll hade de öfverflyttat sin
suveränitet och sin eganderätt på associationen. Då ett tillräckligt
antal fördrag ingåtts för att de många små rikena skulle
kunna bilda ett sammanhängande helt, var nu tiden inne för
associationen att uppträda inför verlden och fordra allmänt
erkännande af dess rättigheter att styra dessa till en
oberoende stat sammanslagna områden efter en konstitution, som
öfverensstämde med de internationella lagarnas anda och
innehåll.
Komitén för Förenta staternas utrikesangelägenheter
säger i sin rapport till den fyrtioåttonde kongressen: "Det
kan knappast förnekas, att icke de infödda höfdingarne ega
rättighet att afsluta dessa fördrag. De skarpsinniga och
uttömmande utredningar, som åstadkommits af sir Travers
Twiss, den framstående engelske juristen, och professor Arntz,
den ej mindre utmärkte belgiske publicisten, lemna intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
