Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Konferensen i Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Moffats kärlek till Afrika, Rohlfs företagsamhet, Duveyriers
varma intresse för geografiska detaljer, Burtons minutiösa
noggrannhet, Spekes intagande enkelhet och omotståndliga
bonhommie mot infödingarne; han är ett sällsynt stycke
menniskomosaik, en sann ära för England. Men mot Englands
Burton kan Tyskland uppställa Barth och Frankrike Duveyrier;
och mot Speke kan det förra uppvisa Rohlf och det senare
René Caillie; mot Cameron kan Tyskland ställa Nachtigal
och mot Baker Schweinfurth, ehuru man knappast kan tänka
sig två större kontraster; Frankrike kan äfven berömma sig
af de Compeigne och de Brazza. Men sedan Britannien
frambragt Bruce, Park, Clapperton, Denham och de begge Landers,
öfverträffade det sig sjelf, då det frambragte den kraftfulle
och uthållige skotten Livingstone.
Inom den vestafrikanska handeln stod äfven
Storbritannien en tid nästan ensamt. Macgregor Laird exploiterade
Niger 1841. Engelska köpmän arbetade vid Gambia,
Roquelle, guldkusten, Lagos, oljefloderna, Gabun och Kabinda,
och Glasgows, Liverpools och Bristols affärshus representerades
af en skara agenter, som hade slagit sig ner på olika punkter
af kusten utåt en sträcka af 2,900 mil, men under de sista
åren hade, tack vare de engelska köpmännens liknöjdhet,
äfven Tyskland genom sin företagsamhet etablerat sig på
åtskilliga platser, och stora handelshus, t. ex. Woermans, blomstrade
upp och tog lofven af alla engelska firmor, hvilka dock hvar
för sig kunde räkna nederlagsplatser i dussintal och agenter
i tjog. Hamburg och Bremen slogo Liverpool och Glasgow
ur brädet. Tyskland hade således solida och allvarsamma
skäl att svartsjukt bevaka sina handelsintressen; och
Frankrike, understödt af herr de Brazzas energi och talanger i
trakterna bortom och intill Gabun-kolonien, önskade
naturligtvis få fast fot och en obestridd ställning i de områden,
det förvärfvat sig genom sina agenters nit och klokhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
