Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
Har fru Walström hört hur det sjunges i Alp-
hyddan?
"Frihet vill jag lofva
Är den bästa gåfva!"
Gift sig hon, så mycket hon vill — bara jag
slipper.
ALENBERG (a/fsides). Der fick du, min gumma!
KONJANDER. Gifta mej och få ungar på
halsen, som skrika och jama som kattor, både
bitti och sent... Nej, det aktar man sej för!
(Konjander går in i andra rummet.)
Scen 5.
FRU WALSTRÖM. ALENBERG.
ALENBERG. Förstod frun piken?
FRU WALSTRÖM. Pika mej hit och pika mej
dit! Har jag nånsin bedt Konjander att han
skulle fria till mig? Jag tror herr Alenberg är
rädd för att min husbonde skall bli gift; — j:
förstår nog jag.
ALENBERG. Hvad är det hon förstår —
hvasa”?
FRU WALSTRÖM (börjar gråta). Sånt der är
tacken för allt hvad man bjuder till, och för att
man släpar ut sig för hans morbror. (Går ut.)
ALENBERG. Nånå, nånå, fru Walström, lugna
sig! — — $
&G
18
Scen 6.
ALENBERG (ensam). Det der var att trampa
på hennes ömma tår. Att hon spekulerar på
gubben, det begriper jag nog; se’n han har blif-
vit såder mjeltsjuk, och mer och mer drager sig
från menniskorna, så är fru Walström mera oum-
bärlig för honom än nånsin. Ja, ja, gumman är
slug, och man kan ej veta hvad som kan ske,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
