- Project Runeberg -  Konovalof /
18

(1936) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Makar Tschudra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

funnits någon i hela världen, som spelat fiol så söm
Sobar! När han for med stråken över strängarna, så gick
det en skälvning genom hjärtat på en, och när han drog
en gång till, stannade det liksom stilla för att lyssna,
medan han spelade och smålog. Och man ville både
skratta och gråta på en gång, när man hörde hans sånger.
Det lät, som om någon stönade och suckade så bittert
under stråken och tiggde om hjälp, så att det skar en i
hjärtat som en kniv. Och sedan var det, som om stäppen
skulle talat om sagor för himlen, stilla, sorgliga sagor.
Där gråter en flicka, som tar avsked av sin tappre gosse!
Där kallar den tappre gossen sin flicka till ett möte på
stäppen: Och så plötsligt, hej! — så brusade det fram en
fri, sprittande melodi, så att själva solen dansar runt på
himlen vid att höra den! Så var det, min falk!

Varenda fiber i ens kropp begrep den sången, och man
blev alldeles som slav under den. Och om då Lojko ropat
till oss: "Drag knivarna, kamrater!" så skulle vi alla
dragit våra knivar och rusat mot den, han utpekade för
oss. Han kunde göra vad han ville med en människa, och
alla älskade honom varmt. Endast Radda såg inte åt
honom en gång — och om det bara varit det, men hon
gjorde också narr av honom! Hon hade träffat honom
djupt i hjärtat, alltför djupt! Lojko skär tänderna, sliter
i sina mustascher, hans ögon blickar mörkare än
avgrunder, och ibland blixtrar de så, att man blir hemsk
till mods. Om nätterna flyr han långt ut på stäppen, den
djärve Lojko, och där snyftar hans fiol ända till
morgonen, snyftar själamässan över Lojko Sobars frihet. Och
vi ligga och höra på och tänka: Hur ska det gå? Men vi
vet, att om två klippstycken rulla emot varandra, så

18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konovalof/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free