Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschelkasch - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan rätt som det är ge oss en handfull hagel i skallen,
så att vi får alldeles nog.
Nästan ljudlöst gled båten nu fram över vågorna.
Endast från årorna föllo skimrande droppar, och
blåaktiga, hastigt försvinnande fläckar betecknade de ställen,
där de fallit i vattnet. Allt mörkare, allt tystare hade
natten blivit. Som ett tungt tak sänkte sig den nu av moln
fullständigt överdragna himlen ner över havet, vars
ljumma salta doft kändes ännu starkare.
— Om det ändå ville regna! sade Tschelkasch sakta.
Då skulle vi kunna fara förbi trygga och osedda, som
bakom ett förhänge.
Till höger och vänster om båten höjde sig
byggnadernas och fartygens mörka konturer över vattnet. På ett av
skeppen rörde sig ett ljus, någon gick av och an med
en lykta.
— Det är vaktkordongerna! viskade Tschelkasch
knappt hörbart.
Under det Gavrila drev båten framåt på detta försiktiga
vis, var han ett rov för ångestfull spänning. Ögonen
värkte av det eviga stirrandet ut i mörkret, varifrån
han oupphörligt väntade att få höra alarmropet: "Halt,
tjuvar!" Då nu Tschelkasch talade om "kordongerna",
for plötsligt igenom honom tanken: "Tänk, om jag nu
skulle skrika, om jag skulle ropa folk till hjälp?"
Han hade redan rätat upp sig på bänken, dragit ett
djupt andetag och öppnat munnen för att ropa, då han
plötsligt träffades som av ett fruktansvärt piskslag, och i
vild förskräckelse segnade han med slutna ögon ned
framför bänken ...
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
