Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jo, du ska förstå det så, att jag inte vill ha dig
kvar här en timme längre. Gå dit upp, så får du ut din
lön och sedan — marsch adjö!
Soldaten var van att känna sin överlägsenhet och det
brydsamma i sin arbetsgivares belägenhet, och den senares
förklaring kom honom därför att nyktra till. Iian kunde
inte annat än inse, hur svårt han med sin bristfälliga
kännedom om yrket skulle få att finna en ny plats.
— Å, det är väl bara gyckel av dig, sade han ängsligt,
i det han steg upp.
— Visst inte — ge dig av!
— Ska jag gå?
— Ja, marsch bara!
— Det vill säga, jag har arbetat ut mig tillräckligt i
din tjänst, utbrast soldaten bittert. Sen du väl sugit blodet
ur mig, kör du bort mig! Jo, det är fint! Du din spindel
där!
— Är jag en spindel? fräste bagarmästaren.
— Ja, det är du — en blodsugande spindel! sade
soldaten eftertryckligt och gick med raglande steg mot
dörren.
Bagarmästaren sände ett hånskratt efter honom, och
hans små ögon glittrade skadeglatt.
— Gå du och försök att få plats hos någon annan, ska
du få se! Jag har målat ut dig så överallt, min duva lilla,
att om du också skulle be att få arbeta för inget, så vill
ingen ta emot dig . . . Det har jag dragit försorg om, din
enfaldiga satan!
—■ Har ni redan fått en ny gesäll? frågade jag.
— En ny, ja! Det vill säga, han är egentligen en
gammal. Han har en gång varit min hantlangare. Ack,
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
