Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I synnerhet tyckte vi om att gå till "glasfabriken". Så
kallades av ett eller annat skäl en byggnad, som låg på
ett fält strax utanför staden. Det var ett trevånings
stenhus med instörtat tak, sönderbrutna fönsterramar och
källare, som hela sommaren stodo fulla av en flytande,
stinkande smörja. Gröngrått, halvt raserat och övergivet,
stod det där och stirrade mot staden med sina mörka,
tomma fönsterhålor, likt en av ödet illa åtgången invalid;
som blivit bortkörd från stadens råmärken och nu
jämmerligt avvaktade sin sista stund. Vid högvatten spolades
hela huset av floden, men fastän betäckt av en grön
mögelskorpa från taket till grunden, stod det där
orubbligt, skyddat av de omgivande polarna mot alltför täta
besök av polisen och därför, trots det att det icke hade
något tak, lämpligt husrum åt en hel del ljusskygga och
hemlösa individer.
Där fanns alltid en hel mängd; trasiga, halvt utsvultna,
höllo de till här i ruinen likt ugglor, och jag och
Konovalof voro alltid välkomna gäster bland dem, ty vi togo
med oss var sitt stora vetebröd från bageriet och köpte
under vägen ett kvarter brännvin och ett helt tråg med
"varm mat", lungor, lever, etc. För ett par tre rubel kunde
vi sålunda bjuda "glasfolket", som Konovalof kallade
dem, på en traktering, där de fingo äta sig riktigt mätta.
De lönade oss för dessa trakteringar med historier, i
vilka den hemska, upprörande sanningen fantastiskt
blandade sig med de mest naiva lögner. Varje historia var
liksom en spetsvävnad, där sanningens svarta trådar
utgjorde botten, mot vilken lögnernas brokiga blommönster
avtecknade sig, och just denna blandning var det, som
gjorde ett så smärtsamt beklämmande intryck. "Glas-
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
