Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag tog ut brödet och lade mig att sova, men kunde
icke somna utan låg med halvslutna ögon och lyssnade
till alla nattens ljud. Plötsligt får jag se, hur Konovalof
ljudlöst reser sig från golvet och går fram till hyllan,
där han tar boken om Stenka Rasin, öppnar den och
håller den för ögonen. Jag kan tydligt se hans tankfulla
ansikte och hur han för fingret efter raderna, skakar på
huvudet, vänder om bladet, uppmärksamt stirrar på
bokstäverna och sedan flyttar blicken till mig. Över hans
tankfulla, tärda anletsdrag låg ett sällsamt spänt och
frågande uttryck, som var nytt för mig.
Jag kunde icke styra min nyfikenhet, utan frågade, vad
han gjorde.
— Jag trodde, du sov, svarade han förläget. Så kom
han fram till mig med boken i handen, satte sig bredvid
mig och började stammande: Ser du, det var något, jag
ville fråga dig om . . . Finns det inte någon bok om
levnadsordningen ... jag menar, som kan lära en, hur man
ska leva? Jag skulle vilja kunna bedöma, vilka
handlingar som är skadliga och vilka som inte är det. . . Ser
du, jag vet inte ibland, hur det är med mitt görande och
låtande . . . Somligt tycks mig i början vara bra nog, men
så går det bara på tok på slutet. Som nu till exempel i
fråga om Kapka . . . Han drog djupt efter andan och
fortsatte enträget bedjande: Sök därför reda på, om det inte
finns någon bok om hur människan ska handla. Och så
läs den för mig.
Det uppstod några ögonblicks tystnad.
— Maxim! . . .
— Ja?
— Så den där Kapitolina skällde ut mig!
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
