Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mandus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Titta, Engström, sade gubben Vågman en
morgon, då vi seglade ut för att ta upp skötarna och
solen just började visa sig, kommer hon inte ackurat
som en mösskärm uttå rena gullet! Å porlar dä inte
så fint emot bordena, när vi går så här sakta å vi vet
att dä blir en vacker dag, för sjövattnet har sjunkit!
Å sjön ä blåare än Lundgrens stugdörr!
Lundgrens stugdörr var en gammal kajutdörr som
drivit i land vid Långvarpet, och så blå färg som
den hade finns inte att köpa hos någon handelsman i
hela världen — inte ens hos Becker i Stockholm, som
välan har dä finaste som finns, vad kulörer
anbelangar.
Nu sörjer jag återigen en av mina gamla
modeller, ty gubben Mandus Österberg dog i somras.
Kanske var han den fantasirikaste människa jag träffat.
Jag har aldrig hört någon ljuga som han — möjligen
en och annan skald — men knappast! Han skulle
ha kunnat skriva äventyrsromaner — om han kunnat
skriva. Det var klent med läsningen, men med
skrivningen var det rent bakomvänt. Han skyllde på gikten,
som satt i fingrarna.
— Men när ja va h’ung så skrev ja som den
värste länsmansskrivare, sade Mandus. Di kom ner
te mäj h’ifrå H’uppsala h’å ville h’att ja skulle bli
skrivlärare för stodentera. Men ja hadde just statt
mäj som dräng hos ’äradsdomare Petterson i Markim,
å ’an ville inte släppa mäj för h’aldri dä! H’annars
’adde ja välan vatt professor nu. Ho, ho! Det sista
var hans sätt att skratta.
Mandus var åttiosex år gammal då han dog och
hans sista ord voro: — Kast loss! Så log han ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
