Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En andaktsstund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gubben. Han strök till var och en som närmade sig
och han slog inte falskt, ty han var stark fast han
var liten. Han var kubisk till gestaltningen och ett
par rysliga ögon brunno ur ett ansikte, som bestod
av enbuskliknande skägg — torr enbuske, vill säga,
med rostrött ris.
Han blev med ett ord för svår och man kom överens
om i skansen att skicka en man akter över till gubben
och begära en andaktsstund, vilket han enligt sjölagen
under liknande omständigheter var tvungen att göra,
om folket fordrade det. Sådant har gjort de flesta
kaptener av hans slag mjuka och medgörliga — men
när timmermannen efter många om och men vågade
sig in i kajutan och just skulle öppna munnen för att
framställa besättningens krav, kom ett geneverkrus som
en granat och slog i dörren alldeles vid timmermannens
öra, så skärvorna yrde. Denne var ingen rädd karl, men
han betänkte sig ett ögonblick innan han verkligen
kom fram med det han hade på njurtalgen.
Gubben såg att han menade allvar och satt tyst en
stund och smällde med käkarna som en arg dogg.
— Timmerman, kalla folket akter ut! Men fort, annars
jä — — —!
Folket kom akter ut och gubben kom ut ur sin lya.
— Stuert, tag fram ett bord eller va fan som
helst och lägg en ren duk över! Rör på hasorna,
din — — —!
Ordern utfördes. Då knallade gubben in i kajutan
och kom ut med en gammal bibel, lade den på duken
och tog av sig mössan.
— Av med mössorna, era plattgattade bondholkar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
