Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En uppfinning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svensson, men ingen som han frågade hade en aning
om var dennes lyxvåning var belägen.
Slutligen började gubben Östlund gråta en
blandning av estnisk sprit och lageröl, ty han hade uttömt
sitt förråd av svordomar.
Då flög genom hans hjärna möjligheten att ta sig
upp på söder med hjälp av en bil. Han öppnade sin
portmonnä och sin plånbok, men till hans fasa voro
pengarna slut. Han trevade igenom fickorna och vände
ut och in på dem, men med negativt resultat. Nykter
var han enligt sitt eget omdöme, men allting är ju
relativt i denna ofullkomliga värld. Han tyckte ju att
det var bara några ögonblick sedan han skilts från
Vesterman och Svensson. Alltså måste de befinna sig
i närheten. Gubben Östlund började ropa med den
fruktansvärda stämma som många gånger överröstat
stormens dån ute vid Tunnön: Kalle Svensson!
Kalle Svensson!!
Vips var en poliskonstapel framme och högg honom
i vingbenet. Han försökte slita sig loss och skrek allt
vildare: Kalle Svensson! Kalle Svensson!
— Tyst! sade konstapeln och klämde till om armen
på Östlund, så att det gjorde riktigt ont. Varför
skriker ni?
— Jag skriker på kakelugnsmakar Svensson, som jag
bor hos.
— Nå, var bor kakelugnsmakar Svensson?
— Dä vet jag inte.
— Följ nu med till vaktkontoret och håll er lugn.
— Var är jag nu? Jag vet inte ett kofen, var jag är.
— Ni är på Ynglingagatan, inte långt från Norrtull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
