Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pressens makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I skogen icke långt från stationen bodde en
egendomlig figur, en förfallen, lat individ, som söp, söp,
söp så att ögonen blödde. Han påminde som företeelse
ovanligt mycket om Huckleberry Finns pappa. Han
bodde i en jordkula, som han utvidgat med stulna och
hoptiggda bräder. Han var verkligen en originell
personlighet, ty vem som helst gräver sig icke in mellan
stenar och trädrötter och timrar ihop en säng och
tigger sig till en sprucken järnspis och ligger full
och oförskämd och lever på andra.
Ja, han var alldeles som Huckleberry Finns fader
— jag förutsätter att min älskvärda och bildade publik
känner till Mark Twains mästerverk.
Jag och stationsskrivaren, vilken för resten var min
nu döde vän Nils Retzius, gjorde en artikel om mannen
i jordkulan. Jag, som alltid älskat romantik, förvandlade
denna fräcka och osympatiska ensittare till en
romantisk figur, en man av hög börd — vi insinuerade
och gjorde mystiska antydningar, där markiser och
konungars ättlingar spelade in. Vi gjorde honom till
en kurre, som på grund av vidriga omständigheter,
släktintriger och en vidunderlig romantisk
kärlekshistoria, där Anreps ättartavlor och Almanach de Gotha
spelade in, beslutat att bli eremit och ägna sitt
förfelade liv åt kontemplation. Han hatade slottens lyx
och det mondäna, det tomma liv, som föres på
samhällets tinnar. Och nu bodde han, stolt i sin själ men
med ett fruktansvärt vemod som underlag, i en
jordkula och satt på en rankig stol med armbågarna på
det vårdslöst hopspikade bordet och blickade ut eller
in — vilket man vill — med en oändlig sorg i ögonen,
över vilken sorg stundom gick en bris av hån. Å, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
