- Project Runeberg -  En konstig blandning /
78

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Visbyoriginal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genomgod och rar gumma hann med att tänka på allt och
redde ut allt, särskilt då gubben som vanligt icke
kunnat säga nej, ty gesällerna bjödo ibland, och när
alla tre voro i gungan, hade hon ett styvt arbete.
Men hon var stark och högväxt, med flat kropp, en
fruktansvärt bred ryggtavla och knotiga armar och
händer. Verkstaden kallades valvrummet, ty dess tak
var ett vackert kryssvalv och väggarna av en soliditet,
som ej var av denna tiden, med infällda skåp i muren.
I ett dylikt förvarade tunnbindaråldermannen sina
dyrgripar, sitt mästarbrev och andra viktiga papper samt
den så kallade »Nypen», en dagg att piska
gesällerna med, då de supit för många dagar och icke ville
återgå till arbetet ordentligt. »Nypen» var ett
spanngrepp eller handtag från någon slagpyts, och hade i
ena ändan en ordentlig fallrepsknop, vilken rätt
applicerad efterlämnade långvariga och färgrika märken.

I samma skåp förvarades också gubbens sillstampar,
ty han var edsvuren sillvräkare i Visby. Till
den vetgiriges upplysning kan jag meddela att vräkt
sill alls icke betyder oduglig sådan, utan »offentligen
undersökt och till sort och beskaffenhet bestämd sill».
Sillvräkaren gick runt tunnan och slog av bandet
med dexeln, tunnbindarens förnämsta verktyg, en
förening av hammare och yxa med eggen vinkelrätt
mot skaftet, tog av locket, öppnade en sill från gälen
nedåt, luktade, bet och bestämde dess godhet. Han fick
behålla tre sillar ur varje tunna, i detta fall ett
avsevärt tillskott i den gamle åldermannens husliga
ekonomi. Så slogs tunnan igen och vederbörlig stämpel
anbragtes, antingen G (god), H G (halvgod) eller W
(vrak).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:12:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konstigb/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free