Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Visbyoriginal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och han skakade med händerna innan han kom
i ordning om morgnarna. Med ett fruktansvärt utslag i
skakningen, som då man hugger ved. Så snart han
vaknat ropade han på kaffe och gumman hade det
alltid färdigt och visste att flaskan lika regelbundet
skulle befallas fram, ty gubbens dryck var kaffekask,
som han alltid drack ur en gammal blommig kopp,
den han grep med alla fem fingrarna om överkanten.
— Häll i! sade han. Och gumman hällde i
långsamt ur flaskan.
— Hur mycke ska du ha? frågade hon.
— Dä vet du väl! Dä ska va fatkaffe också. Gubben
skakade med armarna så att gumman måste föra
koppen till hans mun. Han sög i sig en lång klunk
och gumman ställde koppen på nattduksbordet.
Efter fem minuter: — Nu kan jag dricka själv!
Där sir du gumma, hur nyttigt brännvin är för en
gammal man!
Och skakningen försvann. Gubben Grönlund drack
utan hjälp ur resten av kaffet, om koppen också
skramlade litet oroligt mot fatet.
— Ja, ja ä darrhänt, sade han till de unga som
stundom stodo vid hans bädd för att ofinkänsligt
studera skakningen. Men ni ska inte tro att dä ä utå
supning! D’ä utå arbete.
Men när gumman någon gång var upptagen och
Grönlund själv måste sköta koppen och fatet, fick han
inte många droppar i sig. Då insåg han sin
begränsning, satte koppen på bordet, resignerade och låg och
tänkte på sin ungdoms kvinnor. En gammal båtsman
som på väg norr ut väntade på skjuts, tog in hos
gubben och satt vid en romtoddy och berättade om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
