Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visste han att kypare och rockvaktmästare äro de
största människokännarna. Han intervjuade alltså
Taddis rockvaktmästare:
— Känner vaktmästarn kandidat Pettersson, Östgöta
nation?
— Ja nog känner jag honom. Men härnere är han
inte. Troligen i Himmelriket. Vem får jag hälsa ifrån?
— Hans far.
Vaktmästaren försvann och källarmästaren började
tvivla. Skulle pojken verkligen vara så fullflätad — — —
Men om en minut kom rockvaktmästaren tillbaka.
— Sa herrn kandidat Pettersson, västgöten?
— Nej, östgöten!
— Ja han är inte här, honom har jag inte sett på
år och dag. Han har visst rest från stan.
Nå det var då väl! Källarmästaren drog en djup suck
av tillfredsställelse och gick in i kaféet, där han genast
utsattes för en korseld av blickar i uttittningens
lovvärda syfte. Ty på den tiden tittades främlingar, d. v. s.
icke studenter, de s. k. brackorna, och de yngre
studenterna, gröngölingarna, obarmhärtigt ut, om de icke
utmärkt sig genom särskild vederhäftighet. Och
källarmästar Pettersson såg åtskilligt lantlig och
gammaldags ut. Oberörd av okularbesiktningen drack han
sin bruna konjak med soda, ty han var lycklig. Pojken
måste vara en plugghäst, men det skulle sättas P för.
Han skulle tala med inspektor.
Klockan fyra klev han uppför sonens trappor. Nu
satt nyckeln i dörrlåset, han öppnade och steg in.
Genom skyar av tobaksrök upptäckte han så
småningom sin ättling. Luften satt vid skrivbordet med
uppkavlade skjortärmar och armbågarna i ett med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
