Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En språngmarsch för livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbaka samma väg jag kommit, skulle jag ha en
kvarts timmes försprång och vara räddad. Jag såg
honom klättra över berg och gå runt den förrädiska
gungflyn. Stundom sprang han, stundom gick han,
ibland stannade han och gjorde tecken i luften med
sin enpåk.
Och när han äntligen hunnit dit jag ville, reste jag
mig upp, skrek fräckt HURRA och sprang, sprang!
Efter en halvtimme var jag räddad och hemma. Men
jag hörde ännu i öronen hans förfärliga förbannelser.
På kvällen hämtades han av fjärdingsmannen. Man
hade fått reda på att han var en mycket farlig dåre,
som redan förut suttit på hospitalet. Och vid
hemkomsten hade galenskapen brutit ut som aldrig förr.
Grannarna måste binda honom.
Men så som den dagen har jag varken förr eller
senare sprungit. Hade jag fortsatt i rörelsens riktning
kunde det ha blivit en god maratonlöpare av mig.
Gamle doktor Wiborgh i Eksjö, som var
järnvägsläkare och undersökte Lind, tog mig först i kalufsen
och skakade om mig en stund, men sedan sade han:
— Det var tur för dig, min gosse, att han inte fick
tag i dig, ty då hade du varit död nu. Men det var tur
för järnvägen att du gav honom »elektris» på ditt
särskilda vis. Ty annars vet ingen vad han kunnat ställa
till. Men gå nu inte och tro att du duger till läkare
för det! Nöj dig med att rita gubbar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
