Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Näcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ur vattnet dök Näcken, brun av gyttja, blank i hyn,
vårtig och med sjögräs och näckrosstjälkar hängande
över ögonen, som lyste röda som mörtögon. Hans mun
var som en lakes och kroken hade fastnat i hans svalg.
Besynnerligt nog blev Lasse inte rädd. Han tänkte
bara: Nu har jag fått Näcken på mete och det
har ingen annan pojke i socknen fått. Den skall jag
sälja på Eksjö marknad eller förevisa honom på
marknaderna i Ingatorp eller Brostugan eller Vetlanda!
Eller skicka den till Stockholm så att kungen får se
den!
Stark var han, Näcken, och Lasse drog och drog
så fingrarna vitnade. Ju närmare Näcken kom
gungflykanten, ju tyngre blev han och desto djupare sjönk
Lasse ned med gungflyt. Och just som Näcken nådde
kanten tog han tag i reven med ett par grönslemmiga
händer med fjäll på och färgade som abborrfenor och
gav till ett skrik så att alarna började fläkta med
grenarna. Han försökte slita kroken ur halsen. Han
storknade så att Lasse fick ansiktet fullt av gyttja — och så
skrek han till så förfärligt — och med detsamma
började åskregnet störta ned och blixtarna började
väsa omkring Lasse — så hemskt, förfärligt,
rysansvärt, att det skar som knivar genom Lasses huvud, så
obegripligt starkt och otäckt var hans vrål, att Lasse
vaknade i sin säng.
Svetten skvalade om honom.
Runtomkring stodo far och mor och jungfrun.
— Är det nu reson i, sade mor, att låta Lasse äta
upp en hel kanna hallon, när han redan förut har ätit
upp två tjog kräftor och en stor portion röding — utom
en ordentlig tallrik hallon?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
