Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skälisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Tie, Österbom, sade jag.
— Jag har ett, men dä betyder döden, Engström!
Nu, Engström, ska vi va förståndia, för här gäller
dä kött å tran. Nu går vi lugnt på dom å går ihop å
tesammans, så di tror att d’ä bara en som kommer.
D’ä långt te dom än, å vi kan gå rätt nära innan di
börjar si oss. Sir Engström, di där skälarna ä mitt oppe
i kärleken just nu, å då behöver en inte va skäl för å
bli tokstollig. Men di måste ha en stor brunn i
närheten, för annars skulle di inte ligga så säkra. Lä mej
si — Österbom stack pekfingret i käften och höll upp
det i luften — ja, han håller på å dra sej åt
nordvästen, vi få krypa söder om dom, annars får di väder
å oss. Å då ä dä förkylt!
Framåtlutade gingo vi söder ut, hållande varandra i
händerna. Vi kröpo, vi gingo — och där iskälen
skruvat upp sig ett par meter, sprungo vi bakom dem.
Vi halkades skälarna. Men det började blåsa från
nordost och vi måste tänka på möjligheten att isen
skulle bryta upp. Det svartnade norr över.
— Ska vi fortsätta? frågade jag fegt.
— Visst faen ska vi fortsätta! Engström, sir han inte
åran i isbåten?
Jag gjorde en rundblick i kikarn. Det är
egendomligt hur en åra, en linje, som bryter harmonien i
islugnet, kan synas långt. — Jo, jag ser åran!
— Var lugn då, Engström! Där träffas vi i alla fall.
Men hör nu! Nu börjar dä höras, hör Engström?
Jag lyssnade. Något lät som ett gräl, som en
omusikalisk musik, som ett mummel. Bakom ett iskäl
betraktade jag den svarta gröten genom kikarn. Där
fanns väl hundra skälar, men jag såg dem som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
