Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skälisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid hade Österbom, vild av luft och is och
hav, rusat fram till den gamle skälen, som stod på
huvudet i sin brunn utän möjlighet att komma ner.
Få människor ha fått se skälar i den situationen. Men
för Österbom var intet oförklarligt eller
överhuvudtaget värt att diskutera. Han rusade fram och började
slå på skälen med sin pikstav. Jag sökte hejda honom.
Men han begrep mig ej. Han bara slog, slog, slog på
den stackars gamla skälen, som inte begärde annat än
lugn och ett hål, genom vilket han skulle kunna dyka
in i sina gamla jaktmarker.
Men nu vet man ju att det inte tjänar något till att
slå på en skälkropp. Så småningom började skälen
luta åt ena sidan, kom upp ur hålet och såg på oss
förvirrat.
— Fy fan vad Engström är slö! Den här har
åtminstone femton pund späck på sej. D’ä pengar, dä!
Skälen låg lugn och såg på oss. Jag gick fram
till honom och försökte på grund av någon valhänt
sentimentalitet tilltala honom. Han högg efter mina
händer och smällde ihop sina fruktansvärda käkar. Jag
strök honom över ryggen och försökte verka sympatisk.
— Har Engström något skott kvar, så skjut den
jäkeln, sade Österbom.
— Nej, Österbom, det gör jag inte.
— Ja, dä förstår ja. Här ska en släpa omkring
herrskapsfolk året runt å visa dom jakter å sånt där, å
nu vill Engström inte skjuta den där skälen, som välan
har sina femton pund späck på sej.
— Hör nu, Österbom har ju sitt skott kvar i bössan.
Skjut då i Oösu namn skälen, men kom ihåg att vi är
två mil ute till havs. Orkar Österbom dra hem honom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
