- Project Runeberg -  En konstig blandning /
237

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krönika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Nu tror jag mig ha beskrivit miljön tillräckligt för
att komma till historien.

Jag hade en kamrat, en man som uppfyllde de mest
orimliga anspråk i fråga om bohem. Den snälla
gubben Pontus Fürstenberg gav honom en avsevärd
summa i månaden på grund av hans högst utpräglade
begåvning. Den första i varje månad hämtade han
pengarna och försvann lika regelbundet under tre, fyra
dar. Sen kom han till oss sönderslagen, förtvivlad och
utan ett öre och vi delade kamratligt våra
vykortsinkomster med honom till nästa första, då samma
trevlighet upprepades.

Trettondagsafton år 1893 var ovanligt kall.
Åtminstone frös jag, ty jag hade ingen överrock. Men jag var
glad, ty jag hade ätit middag på min sylta och gick
hem för att skriva brev till min fästmö. Jag vill inom
parentes nämna att jag alltid varit förlovad ända från
gymnasiståren om också föremålen växlat något. —
Nu skulle jag hem och sätta mig på min skrangliga
järnsäng i garderoben, där det var nästan lika kallt
som ute, och plocka fram skrivgrejorna ur
målarskrinet och tala om kärlek. Sen skulle jag lägga mig
med kläderna på och dra det obeskrivliga lapptäcket
över min tillvaro och stirra på ljuset i tvättfatet, fills
sömnen nalkades och blåsa ut en sky av vit andedräkt
och släcka och somna. Jag vill icke säga att jag kände
mig olycklig eller fattig. Jag var fatalist, livet var
sådant, mitt humör var lätt och omöjligt att slå ned.
Men nog skulle jag ha velat ha ett par kronor för att
kunna dricka en halv punsch på Operakällaren med
någon kamrat och röka och inbilla mig sitta på Rullan
i Uppsala.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:12:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konstigb/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free