Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En offerexpedition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
benrangel kan slåss? Är det ingen som följer med?
Ni ä som om ni skulle gå i första!
Tolvåringen, som gick i andra, bröstade sig och
förklarade att han inte var feg, men hans pappa hade sagt,
att man aldrig skall störa gravens frid.
— Men där är ju ingen frid, din dumbom! Gubben
får ju ingen ro. Men det kanske han får om vi lägger
på locket.
Solen började stå högt på himlen och vi hade under
våra lekar glömt allt vad tid heter. Plötsligt hörde vi
klang av kyrkklockor.
— Nu får vi gno, pojkar! sade fjortonåringen.
Annars kommer vi för sent. Det är bäst att vi tar reda på
landsvägen, så går det fortare.
Efter åtskilligt kringirrande kommo vi ut på
kyrkvägen och löpte där för brinnande livet. När vi äntligen
hunnit fram till kyrkan hade ringningen för länge sedan
slutat. Ingen människa syntes till på kyrkbacken.
Predikan hade alltså börjat.
Under stort buller öppnade vi den massiva
kyrkdörren, som gnisslade öronslitande. Prästen stod på
predikstolen. När vi andfådda och klampande med
våra grova skor togo plats i bortersta bänken, tystnade
han och gav oss en arg blick.
— Vad är detta för oskick i herrans hus! sade han.
Hållen er tysta och skickeliga!
Hela församlingen vände sig om under stort gny.
Vi ville sjunka genom golvet och sutto eldröda i synen
och högst olyckliga under återstoden av predikan.
Borta i prästgårdsbänken satt prästens son, vår kamrat,
lika eldröd som vi. Vi undrade hur detta skulle sluta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
