Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En offerexpedition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han var ändå inte så feg.
Några minuter över två voro vi i
prästgårdsträd-gården. Medan familjen åt, fyllde vi våra fickor med
augustipäron. Ja, vår ålderspresident stoppade så
många han kunde innanför skjortan och såg fördubblad
ut i anseende till volymen. Vi hunno till och med
bemäktiga oss var sin vackra gren, fullsatt med
bigaråer, ty ingen kunde ju begära att vi skulle ge oss
tid att plocka bären. Som gräshopporna i Egypti land
hade vi gått över anläggningen, efterlämnande
förödelsens styggelse. På en vacker äng lade vi oss att
frossa tills vi icke orkade mer och magarna stodo i
fyra hörn, som det hette därnere.
Sedan gällde det att ta reda på offerkällan. I ett
torp vid landsvägen fingo vi besked. En gumma visade
oss på en skogshöjd ett bra stycke därifrån.
— I sir en skorsten mella träa dännebörte. Dä
körg-makarns stuva. Gå in te hômen, han är hemma, för ja
sir dä ryker u skorsten. Han visar er väjen!
På en smal och brant stig togo vi oss fram till
korgmakarens boning och stego in. Men vad nu då! Det
var ju en gammal bekant, gubben Lans, före detta
husaren, som ofta varit inne i vårt kök och sålt korgar
och vilt, ty han var storjägare ocn skojade med
hundhandel och tjuvskytte.
— Å si på bekanta! Ä de inte Albet på stationen?
Vesst i hälskota är dä dä! Va blåser dä nu för vinna,
ätter han ä ute så långt hemifrån?
— Jo, vi ä bara mä Johan här, som ska te källa
å offra bort sina vårter. En hel krona har han med sej!
Det glänste till i Lansens ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
