Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det konstitutionella styrelsesättet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Monarken har på sina rådgivares tillstyrkan fattat ett statsrättsligt
giltigt beslut, som av vederbörande departementschef
förses med kontrasignation. Bredvid detta av monarken själv
meddelade beslut skulle han så sätta ett uttalande, som
i viss mån strede mot detsamma, som således sade om
hans egen nyss uttalade vilja, att den egentligen icke
var hans vilja. Det är detta som knappast förefaller
rimligt. Men, invänder man, det skulle väl vara ännu
orimligare att vilja förneka en monark rätten att — om
han nu också till följd av förhållandena måste gå in på
något, som han ogillar — åtminstone ge ett uttryck åt
detta ogillande? Månne man icke härvid ser något
ensidigt på saken? Vad man bör ha rätt att förutsätta
hos en monark, det är, att han fattar sina kungliga
beslut efter beaktande av alla på saken inverkande
omständigheter. Därom borde alla kunna vara ense. Låt
oss nu taga det ytterligaste fallet. Antag, att ministären
hemställer till monarken att fatta ett beslut, som han
personligen anser vara sakligt alldeles oriktigt ja skadligt för viktiga
landsintressen. Antag, att ministären förklarat att den står
och faller med sin åsikt i saken. Antag, att beslutet synes
monarken vara av den stora vikt, att han till och med icke
skulle tveka att gå till det yttersta för att förekomma
detsamma. Han överväger då, huruvida han kan tänka
sig en annan ministär, som vore i stånd att under för
handen varande förhållanden verka till rikets gagn. Låt
oss antaga, att han finner detta icke vara fallet. Som
resultat av detta övervägande lämnar han sitt kungliga
bifall till ministärens hemställan. Han har således
tvungits, säger man, att bifalla vad han ogillar, då måtte
han väl åtminstone kunna få uttala detta ogillande. Men
är icke detta resonemang något förhastat? Vad är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
